Kapitel fyrtioåtta

Jackson

Sjukhuset är varmt, men jag känner mig fortfarande kall. Det kanske sitter i benen nu. Det kanske är något som inte kommer försvinna på ett tag. Jag sitter i en av de där plaststolarna bredvid sängen. Den sorten som gräver sig in i ryggen oavsett hur man rör sig. Jag har varit här i timmar....

Logga in och fortsätt läsa