Aspen-kapitel tjugofem

Aspen

Jag kan höra att pojkarna redan är i köket när jag börjar gå ner för trappan eftersom deras röster tydligt hörs genom tystnaden som fyller luften omkring mig.

"Bos behöver ingenting, han har redan... ätit," säger en av pojkarna och betonar ordet ätit. Jag ryser, hatar att de vet vad som hän...

Logga in och fortsätt läsa