Kapitel tjugofem

Rummet förblir tyst efter att Cheyenne har pratat klart, en sorts tystnad som inte känns tom utan snarare laddad, som om allt hon just sagt fortfarande rör sig genom luften, fortfarande håller på att sätta sig i hörnen, på väggarna och i mellanrummen mellan andetagen. Hennes hand ligger kvar i min, ...