Kapitel åttioåtta

Dallas

Domens dag känns inte som någon dramatisk filmögonblick där alla sitter i andlös tystnad och universum stannar upp. Den känns som lysrörsljus och instängd luft och Cheyennes fingrar som borrar sig in i mina så hårt att de lämnar märken.

Vi sitter i samma rättssal som vi har suttit i i vad so...