
Realm of Dragons (Age of the Sorcerers—Book One)
Morgan Rice · Avslutad · 74.4k Ord
Introduktion
Kapitel 1
CHAPTER ONE
King Godwin III of the Northern Kingdom had seen many things in his time. He’d seen the march of armies and the working of magic, but right now he could only stare at the body of the creature that lay before him, prostrate and unmoving on the grass, its bones and its scales lending a sense of impossibility to the moment in the evening light.
The king dismounted his horse, which was refusing to get any closer, whether because of what the creature was, or simply where they were. They’d ridden more than a day south of Royalsport, so that the roar of the Slate River was just a few dozen yards away, the land of his kingdom dropping away into those roaring, steely, violent waters. Beyond it, there might be watchers staring out from the south, even across its vast width. Godwin hoped not, and not just because he and the others were so far from home, open to any who could get over the bridges between the kingdoms. He didn’t want them seeing this.
King Godwin stepped forward, while around him the small crowd that had come with him tried to work out whether they should do the same. There weren’t many of them, because this… this wasn’t something he was sure he wanted people to see. His eldest son, Rodry, was there, twenty-three and looking like the man Godwin had once been, tall and powerfully built, with light hair shaved at the temples so it wouldn’t obscure his swordsmanship, in the one reminder of his mother. Rodry’s brothers, Vars and Greave, were still at home, neither the kind of man to ride out on something like this. Vars would probably complain that Rodry had been chosen for this—not that Vars would ever volunteer for anything with the hint of danger. Greave would be stuck in the library with his books.
His daughters were frankly more likely to have come, or at least two of them were. The youngest, Erin, would have relished the adventure. Nerra would have wanted to see the strangeness of the creature, probably cried over its death in spite of what it was. Godwin smiled at the thought of her kindness, although as always, that smile faded slightly at the thought of her latest coughing fit, and of the sickness that they kept so carefully concealed. Lenore would probably have preferred to stay in the castle, but then, she had a wedding to prepare for.
Instead of any of the others, it was Godwin and Rodry. There were half a dozen Knights of the Spur with him, Lars and Borus, Halfin and Twell, Ursus and Jorin, all men Godwin trusted, who had served him well for decades in some cases, their armor embossed with the symbols they’d chosen, shining slightly in the spray from the river. There were the villagers who had found this thing, and there, on a sickly-looking horse, was the robed figure of his sorcerer.
“Grey,” King Godwin said, waving the man forward.
Master Grey stepped forward slowly, leaning on his staff.
In other circumstances, King Godwin would have laughed at the contrast between them. Grey was slender and shaven headed, skin so pale it almost matched his name, with robes of white and gold. Godwin was larger, broad shouldered and frankly broad bellied these days, armored and full bearded, with dark hair down to his shoulders.
“Do you think they’re lying about this?” King Godwin said, with a jerk of his head toward the villagers.
Godwin knew the ways men tried, with cow bones and leather plates, but his sorcerer didn’t answer his question. Grey merely shook his head and looked him straight in the eye.
A shiver ran up Godwin’s spine. There was no doubting the realness of this. This wasn’t some joke, to try and gain favor or money or both.
This was a dragon.
Its scales were the red of blood poured over rusted iron. Its teeth were like ivory, as long as a man was tall, and its claws were razor edged. Great wings spread out, ragged and torn through, huge and bat-like, seeming barely enough to hold such a great beast aloft. The creature’s body curled on the ground, longer than a dozen horses, large enough that in life it could have lifted Godwin like a toy.
“I’ve never seen one before,” King Godwin admitted, placing a hand against the scaled hide. He half expected it to be warm, but instead, it was only the cold stillness of death.
“Few have,” Grey said. Where Godwin’s voice was a deep, sonorous thing, Grey’s was like the whisper of paper.
The king nodded. Of course the sorcerer wouldn’t say all that he knew. It wasn’t a thought that comforted him. To see a dragon now, and a dead one…
“What do we know about this one?” the king asked. He walked down the length of it, to the remains of the tail, which stretched out impossibly long behind it.
“A female,” the sorcerer said, “and red—with all that implies.”
Of course, he didn’t explain what it implied. The sorcerer walked around it, looking thoughtful. Occasionally, he glanced back inland, as if calculating something.
“How did it die?” Godwin asked. He’d been in battles in his time, but he couldn’t see the wound of axe or sword on the creature, couldn’t imagine what weapon could harm such a beast.
“Perhaps…just age.”
Godwin stared back.
“I thought they were supposed to live forever,” Godwin said. In that moment, he wasn’t a king, but the boy who had first gone to Grey all those years ago, seeking help and knowledge. The sorcerer had seemed old even then.
“Not forever. A thousand years, born only on the dragon moon,” Grey said, sounding as though he were quoting something.
“A thousand years is still too many for us to find one dead here, now,” King Godwin said. “I don’t like it. It feels too much like an omen.”
“Possibly,” Grey admitted, and he was rarely a man to admit anything like that. “Death is sometimes a powerful omen. Sometimes it is just death. And sometimes, it is life, too.”
He glanced back again toward the kingdom.
King Godwin sighed, despairing of ever truly understanding the man, then kept staring at the beast, trying to determine how something so powerful, so magnificent, could have died. There were no signs of battle upon it, no obvious wounds. He stared into the creature’s eyes as if they might provide him with some kind of answers.
“Father?” Rodry called out.
King Godwin turned to his son. He looked much as Godwin had at that age, muscled and powerful, though with a trace of his mother’s good looks and lighter hair to remind him of her now she was gone. He sat atop a charger, his armor inlaid with shining blue. He looked impatient at the prospect of being stuck there, doing nothing. Probably, when he’d heard that there was a dragon, he’d been hoping he might get to
fight
one. He was still young enough to think he could win against everything.
The knights around him waited patiently for their king’s instructions.
King Godwin knew there was only so much time they should be out. So close to the river, there was a risk of the southerners slipping across one of the bridges, and it was getting dark.
“Take too long and the queen will think we’re both trying to get out of the wedding preparations,” Rodry pointed out. “It will take us long enough to get back, even riding hard.”
There was that. With Lenore’s wedding just a week away, Aethe wasn’t likely to be forgiving about it, especially not if he was off with Rodry. Despite his efforts, she still thought that he favored his three sons by Illia over the three daughters she’d given him.
“We’ll get back soon enough,” King Godwin said. “First, though, we need to do something about this.” King Godwin glanced over to Grey before he continued. “If people hear about a dragon, let alone a dead dragon, they’ll think it’s an ill omen, and I’ll not have ill omens the week of Lenore’s wedding.”
“No, of course not,” Rodry said, looking ashamed that he hadn’t thought of it himself. “So what do we do?”
The king had already thought of that. He walked over to the villagers first, taking out what coin he had.
“You have my thanks for telling me about this,” he said, passing them the coins. “Now return to your homes and tell no one what you’ve seen. You were not here, this did not happen. If I hear otherwise…”
They took the unspoken threat, bowing hastily.
“Yes, my king,” one said, before they both hurried off.
“Now,” he said, turning to Rodry and the knights. “Ursus, you’re the strongest; let’s see how much strength you actually have. Fetch ropes, one of you, so we can all drag the beast.”
The largest of his knights nodded in approval, and all of them set to work, rooting through saddlebags until one came out with some thick ropes. Trust Twell the planner to have everything needed.
They tied the remains of the dragon, taking longer than King Godwin would have liked. The sheer bulk of the beast seemed to resist attempts to contain it, so that Jorin, ever the nimblest, had to clamber over the creature with a rope over his shoulders to tie it. He leapt down lightly, even in his armor. Eventually though, they got it lashed together. The king went down to them and took hold of the rope.
“Well?” he said to the others. “Do you think I’m going to haul this into the Slate by myself?”
There was a time when he might have, when he’d been as strong as Ursus, aye, or Rodry. Now though, he knew himself well enough to know when he needed help. The men there got the message and took the rope. King Godwin felt the moment when his son started to lend his strength to the effort, pushing at the dragon’s corpse from the far side, groaning with the effort.
Slowly, it started to move, leaving tracks in the dirt as they shifted its bulk. Only Grey didn’t add his efforts to the rope, and frankly they would have barely counted for much anyway. Step by step, the group of them got the dragon closer to the river.
Finally, they made it to the edge, getting it poised at the point where the ground fell away toward the river that was both the kingdom’s border and its defense. It sat there, so perfectly poised that a breath could have taken it over, briefly looking to King Godwin as if it were perched ready to fly out toward the southerners’ lands.
He set a boot against its flank and, with a cry of effort, kicked it over the edge.
“It’s done,” he said as it hit the water with a splash.
It didn’t disappear, though. Instead, it bobbed there, the sheer ferocity of the steel-gray waters enough to carry it away downstream, the dragon’s body bumping off rocks and twisting in the current. It was a current against which no man could swim, and against which even the dragon’s weight was a tiny thing. It was pulled down in the direction of the waiting sea, those dark waters rushing to join up with the greater body of them.
“Let us just hope that it hasn’t laid its clutch,” Grey murmured.
King Godwin stood there, too tired to question the man, watching the creature’s corpse until it was out of sight. He told himself that it was because he wanted to be sure it didn’t wash back into his kingdom, didn’t come back to cause trouble again. He told himself that he was just catching his breath, because he was hardly a young man anymore.
It wasn’t the truth, though. The truth was that he was worried. He’d ruled his kingdom a long time, and he’d never seen the likes of this before. For it to occur now, something was happening.
And King Godwin knew that, whatever it was, it was about to affect the whole kingdom.
Senaste Kapitel
#41 Chapter 41
Senast Uppdaterad: 3/3/2025#40 Chapter 40
Senast Uppdaterad: 3/3/2025#39 Chapter 39
Senast Uppdaterad: 3/3/2025#38 Chapter 38
Senast Uppdaterad: 3/3/2025#37 Chapter 37
Senast Uppdaterad: 3/3/2025#36 Chapter 36
Senast Uppdaterad: 3/3/2025#35 Chapter 35
Senast Uppdaterad: 3/3/2025#34 Chapter 34
Senast Uppdaterad: 3/3/2025#33 Chapter 33
Senast Uppdaterad: 3/3/2025#32 Chapter 32
Senast Uppdaterad: 3/3/2025
Du Kan Tycka Om Detta 😍
Efter att ha sovit med VD:n
Sjöjungfrulår
Fyrtiotreåriga Helen är nyss skild och försöker hitta sig själv. För första gången i sitt liv är hon inte under en mans kontroll. Med en frånvarande far, en våldsam styvbror och en manipulativ ex-make har hon haft den perfekta trifektan av dåliga män.
Samtidigt som hon lär sig att leva sitt eget liv, försöker hon hjälpa sina tre barn. Jaxon kämpar med sin sexualitet. Jolene upptäcker att hennes perfekta äktenskap långt ifrån är perfekt. JD försöker bara ta sig igenom gymnasiet och in i flottan.
Femtioettåriga Owen Reese återvände till sin hemstad efter tjugo år i flottan. Han startade ett litet företag som har gjort honom till miljonär under det senaste decenniet. Med sin egen dotter vuxen och levande sitt eget liv, trodde han att hans dagar som förälder var över. Men nu uppfostrar han sin sextonåriga systerdotter medan hans syster är utplacerad med Läkare Utan Gränser.
Och nu dyker den söta, fylliga receptionisten från hans revisors kontor upp överallt där han vänder sig. Inte för att han klagar; han längtar efter att få lägga händerna på de där underbara, frodiga sjöjungfruben som hemsöker hans drömmar.
Inget verkar gå rätt för dem. Alla hans många systrar lägger sig ständigt i. Hennes barn oroar sig så mycket för henne att de nästan är besatta. Och hon vill bara vara lycklig. Och smalare.
Varning: inkluderar ett våldsamt förhållande.
Förbjuden Kärlek av Miljardären
Amelia brukade vara Olivers älskarinna. Hon trodde att genom att fly från Olivers värld, skulle hon kunna börja ett nytt liv, men hon stötte på honom igen på en exklusiv klubb i Stockholm. Vid det här laget hade Amelia en ny pojkvän, Lucas, och Olivers närvaro krossade hennes frid.
Vad skulle hon göra? Springa så långt bort från honom som möjligt, eller stanna och försöka stå emot honom?
Jag tror att jag låg med min brors bästa vän
"Vad är det, älskling...blev du rädd?" Han log och låste blicken med min. Jag svarade genom att luta huvudet och le mot honom.
"Du vet, jag förväntade mig inte att du skulle göra det här, jag ville bara..." Han slutade prata när jag lindade mina händer runt hans kuk och snurrade min tunga runt hans svamp innan jag tog honom i min mun.
"Fan!!" Han stönade.
Dahlia Thompsons liv tar en annan vändning efter att hon återvänder från en två veckors resa för att besöka sina föräldrar och går in på sin pojkvän, Scott Miller, som är otrogen med hennes bästa vän från gymnasiet, Emma Jones.
Arg och förkrossad bestämmer hon sig för att åka hem men ändrar sig och väljer att festa hårt med en främling.
Hon super sig full och slutar med att ge sin kropp till denna främling, Jason Smith, som visar sig vara hennes blivande chef och hennes brors bästa vän.
De fyra maffiamännen och deras pris
"Kyss tillbaka," mumlar han, och jag känner grova händer över hela min kropp som ger mig hårda klämningar som en varning att inte göra dem mer förbannade. Så jag ger efter. Jag börjar röra min mun och öppnar mina läppar lite. Jason slösar ingen tid och slukar varje tum av min mun med sin tunga. Våra läppar dansar tango, hans dominans vinner loppet.
Vi drar oss undan, andas tungt. Nästa, Ben vänder mitt huvud mot honom och gör samma sak. Hans kyss är definitivt mjukare men lika kontrollerande. Jag stönar in i hans mun medan vi fortsätter att utbyta saliv. Han drar lätt i min underläpp med sina tänder när han drar sig undan. Kai drar i mitt hår så att jag tittar upp, hans stora gestalt tornar över mig. Han böjer sig ner och tar mina läppar. Han var grov och kraftfull. Charlie följde och var en blandning. Mina läppar känns svullna, mitt ansikte känns hett och rodnat, och mina ben känns som gummi. För några mördande psykopatiska idioter, jäklar vad de kan kyssas.
Aurora har alltid arbetat hårt. Hon vill bara leva sitt liv. Av en slump mötte hon fyra maffiamän: Jason, Charlie, Ben och Kai. De är de ultimata dominanterna på kontoret, på gatorna och definitivt i sovrummet. De får alltid vad de vill ha och DE DELAR ALLT.
Hur ska Aurora anpassa sig till att ha inte en, utan fyra mäktiga män som visar henne den njutning hon bara drömt om? Vad kommer att hända när en mystisk person visar intresse för Aurora och skakar om för de beryktade maffiamännen? Kommer Aurora slutligen att underkasta sig och erkänna sina djupaste begär, eller kommer hennes oskuld att för alltid förstöras?
Herr Forbes
Herregud! Samtidigt som hans ord väckte mig, lyckades de irritera mig. Även nu är han fortfarande samma skitstövel, arrogant och bossig som alltid, som alltid ville ha saker på sitt sätt.
"Varför skulle jag göra det?" frågade jag, kände hur mina ben blev svaga.
"Jag är ledsen om jag fick dig att tro att du hade något val," sa han innan han grep tag i mitt hår och tryckte ner min överkropp, tvingade mig att luta mig framåt och placera händerna på ytan av hans skrivbord.
Åh, herregud. Det fick mig att le, och gjorde mig ännu våtare. Bryce Forbes var mycket hårdare än jag hade föreställt mig.
Anneliese Starling kunde använda varje synonym för ordet grymhet i ordboken för att beskriva sin skitstövel till chef, och det skulle ändå inte vara tillräckligt. Bryce Forbes är själva definitionen av grymhet, men tyvärr också av oemotståndlig åtrå.
Medan spänningen mellan Anne och Bryce når okontrollerbara nivåer, måste Anneliese kämpa för att motstå frestelsen och kommer att behöva göra svåra val, mellan att följa sina professionella ambitioner eller ge efter för sina djupaste begär, för gränsen mellan kontoret och sovrummet är på väg att försvinna helt.
Bryce vet inte längre vad han ska göra för att hålla henne borta från sina tankar. Under lång tid var Anneliese Starling bara flickan som arbetade med hans far, och familjens älskling. Men tyvärr för Bryce har hon blivit en oumbärlig och provocerande kvinna som kan driva honom till vansinne. Bryce vet inte hur länge till han kan hålla sina händer borta från henne.
Involverade i ett farligt spel, där affärer och förbjudna njutningar flätas samman, står Anne och Bryce inför den tunna linjen mellan det professionella och det personliga, där varje utbytt blick, varje provokation, är en inbjudan att utforska farliga och okända territorier.
Begär att Kontrollera Henne
Hon var en fri själ och ville inte att någon skulle kontrollera henne.
Han var inne på BDSM och hon avskydde det med hela sitt hjärta.
Han letade efter en utmanande undergiven och hon var en perfekt match, men den här tjejen var inte redo att acceptera hans erbjudande eftersom hon levde sitt liv utan några regler och förordningar. Hon ville flyga högt som en fri fågel utan några begränsningar. Han hade en brinnande önskan att kontrollera henne eftersom hon kunde vara ett perfekt val, men hon var en hård nöt att knäcka. Han blev galen av att göra henne till sin undergivna, att kontrollera hennes sinne, själ och kropp.
Kommer deras öde att uppfylla hans önskan att kontrollera henne?
Eller kommer denna önskan att förvandlas till en önskan att göra henne till hans?
För att få dina svar, dyk in i den hjärtevärmande och intensiva resan med den hetaste och strängaste Mästaren du någonsin kommer att hitta och hans oskyldiga lilla fjäril.
"Fan ta dig och försvinn från mitt café om du inte vill att jag ska sparka dig i röven."
Han rynkade pannan och drog mig till baksidan av caféet genom att gripa tag i min handled.
Sedan knuffade han in mig i festlokalen och låste dörren hastigt.
"Vad fan tror du om dig själv? Du,"
"Tyst." Han röt och avbröt mina ord.
Han grep min handled igen och drog mig till soffan. Han satte sig ner och med en snabb rörelse drog han ner mig och böjde mig över sitt knä. Han pressade mig mot soffan genom att trycka sin hand på min rygg och låste mina ben mellan sina.
Vad gör han? Kalla kårar rusade nerför min ryggrad.
Smaragdögd Luna
Vår förbjudna kärlek
Förbluffad följer jag efter henne, plötsligt nervös.
"Ingen anledning att oroa sig, herrarna har väntat på din ankomst sedan samtalet," är allt jag hör när jag går in i herrgården, bara för att mötas av tre stiliga män, min hals nu torr.
"Välkommen hem, prinsessa," säger en av rösterna.
"Det var ett tag sedan, il mio tesoro (Min skatt)," säger en annan.
"Kom, låt oss välkomna dig hem, Agapi (Kärlek)," säger den sista rösten, alla tre av mina styvbröder står nu framför mig. Fan, blev det just hetare eller är det bara jag?
======================================
Ella, yngsta dottern i familjen Knight, integreras långsamt tillbaka när hennes föräldrar dör. Inte riktigt 18 år, skickas Ella för att bo med sina styvbröder, några hon inte har sett sedan hon var 8 år gammal.
Reece, Dylan och Caleb är Ellas äldre styvbröder. Nu 28 år, finner Reece och hans bröder sig snart ta hand om sin nästan vuxna syster. Men när hon anländer dras de omedelbart till henne, redo att göra vad som helst för att hålla henne hos sig för alltid.
Den oönskade dotterns Alfa Kung
"Alpha Kung Rhys." Adrian försökte dölja sin avsky. "Jag måste be om ursäkt. Denna dumma tjänare insåg inte att vi skulle mötas här."
Jag nickade försiktigt. Detta var Alpha Kungen. Inget gott kunde komma från att jag snubblade in här.
Adrian grep mig hårt om axlarna och började röra sig. "Hon ska gå nu."
"Hon kan tala för sig själv." Alpha Kungens aura fick oss båda att frysa. "Vad heter du, flicka?"
Grace hade tillbringat hela sitt liv i en flock som inte värderade henne och utnyttjade henne på alla tänkbara sätt. Hennes far, som var Alpha vid den tiden, tillät det att hända och fängslade henne till och med till slut.
När hennes far dog, blev saker och ting inte bättre, de blev bara värre. Hennes styvsyster och svåger gjorde hennes liv till ett helvete. Hon såg aldrig någon väg ut eftersom hon var varglös och stum, eftersom det var säkrare att inte tala än att tala. Men hon är inte så svag som hon tror att hon är.
När Alpha Kung Rhys kommer på besök i hopp om att hitta en brud, förändras hela hennes liv. Ingenting hon visste är som det verkade, och nu håller hon på att nysta upp röran hon lämnades med. Med hjälp av Alpha Kungen börjar hon hitta sig själv, bit för bit.
Men är hon bara en bricka i hans spel? Han har haft andra före henne. Är hon den han har väntat på? Kommer hon att överleva röran hon har lämnats i, eller kommer hon att falla samman innan hon någonsin hittar svaren som väntar på henne?
Hon är för djupt inne nu, och om hon faller, kan hon dra med sig Alpha Kungen...












