Valerie

Det finns en profetia – en profetia som håller ödet för två världar. På kanten av Lilahs fält, vid den tolfte timmen av den tolfte dagens fall, kommer de tre kungarna att förenas, en tusensköna kommer att gå förlorad, eller så kommer världarna att försvinna.

Oraklet säger till mig att jag är bunden till profetian. Att jag inte kan ändra eller förändra den. Att jag är ämnad att bli större än vad jag är, men det visste jag redan. Jag har vetat det sedan jag var fem år gammal.

Nu, kan du gissa vem som måste dö?

Döden stör mig inte. Jag kommer att låta världen brinna om det innebär att jag uppnår mina mål – för med varje piskrapp; slet han min hud rå, medan hans skratt ekade genom herrgården, och mina skrik störde himlen.

Ingen brydde sig om att hjälpa, ingen lyssnade – definitivt inte gudarna. Så varför skulle jag?

._.

Eldora. En värld sammanvävd av magi. Höljd i mörker och kaos, synd och svek. Där ingen är oskyldig; där både händer och tänder dryper av andras blod.

Och där är hon.

En ensam varg, som ser på när världen sliter sig själv i stycken. Ser på kaoset, döden, förstörelsen medan hon utkämpar ett mycket större krig, inom sig.

Vad är rätt och fel? Vad anses vara gott och ont? Var står hon i detta eviga mysterium, vi kallar universum?

Täckt i mörker och smärta, ifrågasätter hon meningen med liv och död, och hennes syfte i denna värld av oändliga möjligheter.

Hon finner bara ett svar: HÄMND.

VARNING denna berättelse innehåller misshandel, självmordstankar, intensivt trauma och erotiska scener. Läs inte om detta är starkt triggande för dig!